Svensk ordbok 2009, webbversion

köra upp´ verb körde kört, pres. kör kör·de1genom­gå körkorts­prov pedag.trafik.han fick köra upp efter 15 lektionerköra uppsedan 19592lura vard.komm.han körde upp kunden ordentligtköra upp ngnsedan 19323tvinga att stiga upp ur sängen Nollpappa körde upp henne redan klockan sexköra upp ngn (TID)sedan 1648Subst.:vbid1-224390uppkörande (till 1), uppkörning (till 1)