Svensk ordbok 2009, webbversion
verb körde kört, pres. kör
kör·de1genomgå körkortsprov
pedag.trafik.han fick köra upp efter 15 lektionerköra uppsedan 19592lura
vard.komm.han körde upp kunden ordentligtköra upp ngnsedan 19323tvinga att stiga upp ur sängen
Nollpappa körde upp henne redan klockan sexköra upp ngn (TID)sedan 1648Subst.:vbid1-224390uppkörande (till 1),
uppkörning (till 1)